Roadtrip dag 14

Roadtrip dag 14

Byron Bay till Sydney

ca 800km

Sista dagen i Byron bay och det är dåligt väder, Conny blev upphämtad tidigt av bussen som tog honom till stället där han skulle hoppa fallskärm. Jag försökte följa efter i bil men mina bilförföljningskunskaper är så jäkla dåliga så jag tappade bort honom någonstans. Jag satt ju i bilen och det var soluppgång så jag drog upp till fyrtornet en sista gång för ett sista par foton, finns en möjlighet att jag aldrig mer kommer tillbaks till detta ställe och då måste man göra det mesta av situationen.

Conny kom tillbaks vid halv 11 utan att ha fått hoppa, det hade blivit inställt pga dåligt väder, han tog beslutet att skjuta hoppet till sydney några dagar senare. Vi packade i ordning och drog hem istället, hade bara 9 timmar i bilen innan vi var framme i Sydney.

Kom hem vid 22-tiden till Bondi, ganska trötta efter att ha plöjt 8257km på två veckor, mycket nöjd över resan och jag ångrar inget.

9/3 Torsdag Roadtrip dag 13

Roadtrip dag 13

Häng i Byron Bay

Idag var det en typisk sova länge och hänga på stranden dag, sov tills vi blev väckta vid 9 och traglade oss ner till stranden framåt lunch. Solen gick dock i moln när vi kom dit så det fick bli en rundvandring i byn för att kolla på konst och foton, en hel del duktiga konstnärer och fotografer.

Vi hade plannerat in en trip upp till fyrtornet igen, men denna gång gick vi och tog med kameror och öl. Hann precis upp, och jag sprang, till den sista strimman sol som lyste upp fyrtornet. Foton kommer snart.

Kvällen var väldigt lugn och vi lagade lite mat och hängde lite med folket på hostellet. Conny hade bokat in ett fallskärmshopp från 14000 fot tidigt dagen efter så det var i sängen tidigt som gällde.

7/3 Måndag Roadtrip dag 12

Roadtrip dag 12

Nimbin till Byron Bay

ca 50km

Somnade och vaknade till Afrikanernas brötande från uteplatsen. Hade ingen aning om hur stället egentligen såg ut men när vi vaknade visade det sig att det var en gård på utkanten av Nimbin med utsikt över fälten och höga berg i bakgrunden.

Drog vidare rätt så tidigt och fick ganska samma väg som dagen innan genom regnskogen över bergen. Resan tog ungefär en timme och väl inne i lilla Byron bay så var där packat med bilar och människor, denna lilla håla på 8000 invånare och massor av tillfälliga människor. Ungefär som en Svensk småstad är på en bra lördag med shopping. Dröjde inte länge förens vi hittat en parkering och funnit en internetstation där vi kunde boka in oss på ett hostel de två kommande nätterna, vi tänkte stanna här och slappa tills vi måste åka hem och Byron bay är ett perfekt slapparställe.

Tog in på ett ganska känt hostel som heter Art factory, väldigt mycket 19-20-åringar så vi passade in som handen i handsken. Art facrtory ligger lite i utkanten av Byron och stället omgärdas av regnsko, palmer och lianer. Själva huvudbyggnaden är format som ett u, i mitten av u:t ligger en pool och på de tre sidorna är det hostelrum och den övre delen av u:t vätter ut mot trädgården som inhuserar, en sittyta, en vollybollplan, ett gäng tält, ett ställe där man kan göra sin egen dejeredo och två stora pölar som är helt täckta av grön sörja. Ett riktigt coolt hostel, om man är någon så måste man bo här, cool musik, som man aldrig hört förut, spelas från högtalare som är spridda över anläggningen.

Efter att vi hade bokat boende så drog vi ner till stranden och hängde tills regnet drog in. Även fast Byron bay, enligt många som jag talat med, blvit lite för mycket coolt och juppie så har det ändå kvar sin skönhet, stranden är något otroligt vacker och kommer man upp till fyrhuset vid soluppgång eller solnedgång så är det nästan som på låtsas, kan det verkligen vara så här grymt. Jag släpade med Conny på en lödrunda, lite motstånd och gny men det dröjde inte länge förens han gav med sig. Rundan var redan satt till fyrhuset och tillbaka, det betydde att vi var tvungna att bestiga berget som fyrhuset stod på. En tung löpning/klättring uppför men det var det absolut värt då vi lyckades att fånga de sista solstrålarna. Kvälssolen lyste upp, det tidigare kritvita fyrtornet, i en varm gul färg och gjorde det samma med molnen ovanför. Kolla den här länken, ska ta ett egen foto för jag hittade inget som motsvarade vad vi egentligen såg men det är för tillfället det närmaste jag kommer.

Roadtrip dag 11

Dag 11

Brisbane till Nimbin

ca 400km

Vi hade bestämt oss för att besöka Steve Irwins zoo, eller Australia zoo som det heter. Steve Irwin är som bekant död och blev dödat av en rocka som körde en stor tagg genom hans hjärta, en mycket tragisk olycka som lämnade hans fru ensam med deras två små barn. Steve har varit med hur mycket som helst på tv, bla Jay Leno show och de andra stora talkshowerna, sök på honom så kommer det upp hur mycket som helst. En mycket omtyckt man.

Vi körde norr och tog av motorvägen vid Steve Irwin motet( som det skulle hetat i Götet) och körde på Steve Irwin vägen till hans zoo. Ett helt fantasktiskt zoo med massor av djur, mest från australien och asien, krokodiler, ormar, ödlor, fåglar, hundar, kängrur, wallabies, elefanter, tigrar och mycket mycket mer, helt klart värt besöket, häftigast var nog när de matade krokodilerna, fast tigrarna var grymma också.

När vi nästan hade spytt på djuren och var lagom trötta satte vi oss i vår kuvös igen och drog söderut, mot Byron Bay. Vi stannade på vägen och köpte grönsaker, frukt och 2 dussin ostron av väghandlare, riktigt billigt, ostronen kostade 17 dollar( ca 5 kronor styck).

Vårt mål var Byron bay, där jag tidigare hade varit, fast boende där var ganska dyrt och för att komma in så sent och inte kunna göra något speciellt där den kvällen kändes inte lönt. Vi tog det mogna beslutet att dra till Nimbin, en gammal hippiehåla som ligger en timme in i landet från Byron Bay bakom bergen. Bokade rum på ett ställe som heter Grandmas på vägen dit på Connys telefon.

Vi tryckte in adressen på gps:en och tänkte inte så mycket mer, men det var en helt galen rutt på slingriga vägar genom regnskogen över bergen, ibland var det nästan helt mörkt för alla träd och helt plötsligt öppnade ena sidan av vägen upp sig och visade en otrolig utsikt över regnskogsklädda berg med tussar av moln som prydde landskapet. Filmade lite och tog lite kort, kommer upp snart.

Det tog ett bra tag att köra på de små vägarna och när vi kom fram var det becksvart och absolut ingen mottagning på telefonerna. Till slut hittade vi vårt ställe som låg en bit utanför stan och var en del av en farm. Såg inte så mycket av hur det såg ut men vi hade blivit förvarnade att ett bikergäng hade tagit på hostelet vilket var ok med oss. Bikergänget som var ett gäng invandrare från Sydafrika och som alla bodde i Sydney välkomnade oss med massor av grillat kött, fick smaka på en riktigt god hemmagjord korv med recept från Sydafrika. Fick tipset av en av gubbarna att dra till hans hemland Namibia, han visade massor av bilder på när de drog ut i öknen med 4×4-fordon och kampade med sina vänner och sin familj. Det som alla arfikaner hade gemensamt var att de på helgerna drog iväg med antingen motorcyklarna eller sina fyrhjulsdrivna fordon och hade fest.

Allt var mycket speciellt och vi hade varit med om en märklig dag, en dag som var lite utöver det vanliga, precis som det ska vara.

Roadtrip dag 10

Dag 10

Gladstone till Brisbane

ca 600km

Lämnade, ett småregnigt/mulet, Gladstone framåt 10 på morgonen för att bege oss söderut. Har inte varit med om sånt här jobbigt regn, ena stunden kan solen titta fram och andra stunden så är det någon som häller en stor hink med vatten över en med risk för vattenplaning. Förhoppningsvis så blir vädret lite bättre ju längre söderut vi kommer, det var lite svårt att bestämma oss för vart vi skulle ta vägen men vi landade i Brisbane ändå och det var rätt beslut. Vi provade ett ställe som heter Noosa men det var alldeles för blött för att en sån där solpärla skulle kunna skina.

I Brisbane checkade vi in ett ganska sunkigt hostel, stay and leave eller nåt i den stilen hette det. Blött överallt, plattorna på marken rörde sig och skävtte upp brunt vatten på på en om man trampade fel. Kom till Brisbane ganska sent så att göra något den dagen var ganska uteslutet, vi lagade våra enorma biffar som vi köpt dagen innan, 500gram rumpstek som var nästan gratis, tror hela måltiden gick på 10 dollar.

Var väldigt trötta efter allt bilåkande så det blev sängen för vår del, förövrigt så regnade det fortfarande.

6/3 Roadtrip dag 9

Dag 9

Whitsundays till Gladstone

ca 600km

Idag sa vi hej då till pärlan Whitsundays, hit kommer jag komma tillbaka någon gång, vilket paradis. Vi frågade i turistbyrån efter utkikspunkter och fick två ställen där man kan se stan från ovan och utsikten från de båda ställena bräcker det mesta jag sett i mitt liv, återigen ett paradis på jorden.

Något jag har märkt med Australien är att allt inte någonsin kan vara perfekt, alltid är det något, ute i öknen var det knott som verkligen åt upp oss, vid Ayers så var det flugorna och hettan, här vid kusten så är det luftfuktigheten och omöjligheten till ett havsbad, fast nu är vi snart lite söder ut igen och maneterna är borta.

En dag då inget var direkt upphetsande, regnade mest och vi skulle egentligen bara transportera oss till nästa ställe och Gladstone är inget ställe som har så mycket att erbjuda för nyfikna Svenskar.

Anlände ganska tidigt på kvällen och tog in på ett hostel som Conny hade hittat på google maps, Gladstone backpackers som hade fått bra betyg från recensenterna. Gladstone backpackers låg ganska centralt i ett villaområde och var del av någons hus. Varje år anordnas en Bluesfestival i Byron som har växt till enorm storlek med artister som Bob Dylan, på deras tid var det bara i ett litet hus med mycket få gäster, inget står still som det heter. Bondi förr var ett arbetarklassområde och som Australiensare gick det inte att gå in på en pub då alla pubar ägdes av Maorier från NZ och de gillade inte varandra. Idag så kör lyxsportbilar runt i bondi som om det vore volvos i en villaförort i Sverige.

Delade rum med två asiater, den ena kom från Japan och var forskare, marinbiolog, och hade bott i Brisbane i två år, nu skulle han ut till en ö utanför Gladstone för att genomföra någon typ av forskning. En rolig sak var att han hade en Fjällräven ryggsäck vilket jag påpekade, han sa att den kom från hans mamma som hade köpt den i japan.

Träffade även en Norsk tjej som var här med sin käresta, de bodde i London men killen kom från Australien, och nu var de här och jobbade och reste, de skulle egentligen åkt hem i januari men ville inte hem till kylan. Hellre ha ett skitjobb här i värmen än ett ok jobb i kylan.

Regnar fortfarande…

3/2 Roadtrip dag 8

Dag 8

Airlie Beach till Stora barriärrevet

4 timmar med båt

Idag har jag dykt i stora barriärrevet, första dyket i mitt liv och det var en häftig upplevelse.

Jag och Conny hade bokat en resa ombord på en stor motorcatamaran som säkert gjorde 25 knop. Vi blev upplockade 7.10, precis runt hörnet till där vi bodde, av en transferbuss som körde oss 500 meter till Able point marina, där catamaranen åkte från.

Denna dag hade vi väldig tur, normal sett är det ungefär 300 personer ombord men idag var vi bara 40. Det sas sa att det var pga av cykloner som folk hade blivit rädda, men inte vi.

Besättningen som mötte oss var ganska unga och väldigt trevliga, ombord jobbade två Svenska killar från Linköping, de hjälpte till med dykningen och jobbade som skeppspojkar( eller vad det heter).  När vi först bokade resan tänkte vi bara snorkla men blev snabbt övertalade av besättningen, som var överväldigande många och väldigt duktiga på att sälja. En line var: för många är detta den enda gången i era liv som ni kommer besöka stora barriärrevet och då endast några timmar, se till att de timmarna blir något ni kommer minnas. Som jag sa, de var ganska duktiga säljare. Fast å andra sidan är jag övertygad om att jag kommer tillbaks och då med ett dykcert. Jag har många gånger tänkt på att ta ett dykcert och jag är övertygad om att jag skulle älska det( efter dagen kan jag konfirmera den tron) men problemet är att när man en gång har smakat på det så vill man ha mer, mycket mer och det kostar pengar och tar mycket tid och jag har redan rätt så mycket saker för mig. Förövrigt så är det ingen brådska att börja men som sagt, nu är jag ju hooked och ett dykcert ligger på önskelistan.

Resan ut gick väldigt fort och vi var ute på revet redan efter 2 timmar och min och Connys grupp gick i först. Vi klev i våra ”stingersuites”( för att skydda mot dödliga maneter), fick fenor, cyklop, tuber och sedan snabbt ner i vattnet. Till en början var det en konstig upplevelse, kanske inte helt långt bort från rökdykning fast lite blötare. Jag och Conny simmade ut i det smaragdgröna vattnet med en instruktör mellan oss som guidade oss rätt i vattnet. Stora färgrika koraller mötte oss nästan direkt, en del var nästan uppe vid ytan, då de har växt på gamla koraller. Svårt att beskriva men det är ganska likt naturfilmerna med massor av koraller och fiskar som man trodde disney hade hittat på.

Instruktörerna tog oss på en tur och vi simmade ner några meter som mest där vi gled mellan skyskrapor av gamla och nya koraller, se men inte röra var svårt att hålla. Dyket var över inom en halvtimme men kändes som 5 minuter, vi ville såklart ha mer men det får vänta tills nästa gång.

Efter dyket serverades lunch och sen var det fria aktiviteter, snorkling, halv-undervattensbåt med en marinbiolog ombord eller var för inte en helikopterflygning över revet.

Vi provade att snorka lite men det var som att dricka ett dåligt vin efter ett väldigt bra, och det vi alla hur det är.

Efter halva båttrippen hade solen tittat fram och det var nu strålande väder och vi kryssade mellan öarna för att ta oss in till hamnen där vi landade vid 5-tiden.

Jag kände att ett löppass låg på schemat efter att ha suttit i en bil i en vecka och bara ätit skitmat, så vi tog på oss löpardojorna och sprang längs vattnet, ett helt otroligt vackert löppass i ett tropiskt paradis. Bondi till Coogee har blivit nedknuffat från 1:a platsen av vackraste platser jag sprungit på, ny etta, Airlie beach Bicentennial boardwalk vid solnedgång.

På kvällen träffade vi ett gäng från båten och grillade nere vid stranden, gick ut en sväng senare och tog ett par öl. Perfekt avslut på en perfekt dag.

Roadtrip dag 7

Dag 7

01/03 – 2011

Townsville till Whitesundays

ca 270km

Sträcka: 5800km

Vi prickade lite fel tid att besöka tropikerna, mitt i regnperioden, fast idag var det uppehåll men tjocka moln täckte solen.

Vi hade inte direkt planerat den här delen av resan utan tar det som det kommer så vi begav oss till stadens turistbyrå och efterfrågade krokodiler och fick akvarium eftersom de inte hade några krokodiler i närheten. Ett härligt luftkonditionerat akvarie när man befinner sig i ett fuktigt tropikerna är en helt perfekt aktivitet, speciellt en molnig dag. Fast även om det hade varit soligt så badar man helst inte, mycket av det som lever i vattnet här uppe kan döda dig om du har lite otur. Den minsta dödliga maneten är endast 2 cm lång och den ser man inte. Det finns åtminstone ett dussin till djur, som lever i vattnet här, som kan döda dig så man får vara försiktig och endast bada i speciella kassar ungefär som en fiskodling. Fast ska man vara helt ärlig så är man inte helt säker när man tänker på att en manet som är 2cm stor kan döda dig så ska man vara helt säker så ska man ta badkaret hemma, men kolla efter spindlar först. Om ni undrar varför det tog så lång tid innan man koloniserade detta land så har ni fått svaret.

Akvariet var riktigt häftigt med massor av fiskar som hör hemma bland korallreven här utanför. Tog 300 bilder, tror några blev riktigt bra.

Efter akvariet åkte vi upp till Townsvilles utkikspunkt, Castlehill, för en snabb lunchmacka. Här uppe har man 360 graders vy över staden, dess omgivande berg och öarna. Lägger upp lite bilder på det också.

Bokade hostel i Airlie Beach vilket ligger i Whitsundays som är ca 270 km söder. Bokade också en tur till revet i morgon, snorkling och sånt skoj.

Vi tog var sin stor stek till kvällsmat, de som vi hade köpt på vägen till townsville i en liten håla där de hade en lokal slaktare, kan vara ett av de bättre köttstyckena( död) jag har satt tänderna i.

Sa jag att det regnade?

1/3 Roadtrip dag 6

Dag 6

28/2 – 2011

Camooweal till Townsville

ca 1100km

Gick upp tidigt och tog en dusch, de flesta låg fortfarande och sov när vi satte oss i vår kuvös och drog vidare österut. Efter ca 20 mil nådde vi Mt Isa och slätterna hade bytts mot tropiska berg. Vi stannade till i Mt Isa och köpte frukost, Hallonsylt, jordnötssmör, vitt bröd och iskaffe. Stannade några mil utanför stan på en rastplats och åt peanut butter & jam sandwich, mycket gott

Vid vägen, där vi hade stannat och hade de sista 50-70 milen, kantades av myrsamhällen, de som ser ut som skorstenar, och de stod tätt, nästan lika tätt som träden i en skog. Lägger upp lite bilder när jag får tid.

Regnskurar blir allt vanligare ju längre öster ut vi kommer och den blå himmeln var nu täckt av moln men solen tittade fram ibland. Luftfuktigheten har ökade också på och temperaturen låg på mellan 25 (när det regnade) och 35.

Landskapet skiftar riktigt snabbt när man ligger i 130 och ibland när man vaknar upp från sin bilkörarkoma och upptäcker att det inte alls är slätter utan berg man kör genom, då blir man lite förvånad. Har filmat en del olika sträckor och vägar.

Stannade i Richmond, också en lite håla på vägen, och köpte kött från en slaktare, det är ju trots allt ”kettle country” och då får man passa på.

Vi pressade på ganska hårt den här dagen och vi kom fram till Townsville framåt 8 på kvällen och någon timme utanför townsville började det tropiska regnet med massiva skurar som kom och gick och fortsatte undertiden vi letade boende i den nästan stängda staden. Åkte in till centrum för att försöka hitta ett hostel men de stänger vid 7 så det det var ganska kört. Körde runt i säkert en timme och hittade till slut ett hotell som kostade $59 för oss båda, problemet var att det var en queen size säng i rummet, aja det fick gå för den här gången. Stack iväg till macdonnald och åt en sen kvällsmat.

28/2 Söndag RoadTrip

Dag 5

27/2 – 2011

Alice Springs till Camooweal

Ca 1000km

Lämnade alice springs runt 8 på morgonen och ångade vidare i vår kuvös, idag hade vi satt målet till mt Isa, en gruvstad i territoriet Queens Land, ca 1000km bort.

Denna dag spenderade vi mycket på vägen, ingen av oss hade någon egentlig lust att titta på något speciellt och vägen mot mt Isa var ganska oföränderlig med milslånga raksträckor( räknade en som var 1,5mil) och buskar som skymde utsikten, det var nästan som att köra i en tunnel.

Vi kom ganska sent till Alice Springs och han precis sätta upp tältet och äta innan det var kolsvart. Alice springs var fullt med aboriginer som mest verkade hänga runt, frågade campingägarinnan om hur de var och hon svarade att ”they are a bit naughty at the moment” och det säger rätt mycket om båda sidor.

Strax norr om Alice passerade vi stenbockens vändkrets och efter ytterligare några mil svängde vi av Stuart Highway för att köra österut mot Townsville.

Har efter dagen kört ihjäl ca 8 fåglar, inte med mening, det är bara så gott om dom och de hänger precis vid vägen och försöker fly i samma riktning som jag kör fast i 100 km/h saktare.

De sista 50milen kördes genom farmarlandskap, mycket boskap och vi han inte riktigt med de sista 20 milen till Mt Isa utan stannade i en riktigt liten håla som heter Camooweal, bara några hus längs vägen.

Camooweal verkar leva på förbipasserande och jordbruk, precis som de flesta samhällen längs den här vägen. Här tog vi in på ett hotell, osäker på namnet men det hade säkert gamla anor. Vi körde upp och parkerade vår silvriga ford utanför verandan på hotellet och alla tittade på oss och alla visste att vi inte var från landet. På verandan satt två cowboykillar i 25-årsåldern, båda hade cowboyhatt på sig och när vi gick förbi frågade de oss lite retligt om vi tyckte myggen var irriterande, jag svarade att inte här men i öknen där vi hade övernattat några nätter tidigare så var det riktigt illa. I övrigt så satt två herrar, den ena var lokal gubbe och den andra en förbipasserande roadtrain chaufför. Sen satt ett äldre par lite längre bort, de var här och passade en bekants roadhouse som låg lite längre ner på vägen.

Hotellet och restaurangen drevs och ägdes av en äldre man, kan vara 70, trevlig och jag tror han var lite av byns store man då jag såg foton på honom där vi åt samma kväll.

Eftersom vi var i kettle-country så var vi nästan tvungna att äta en rejäl stek, sagt och gjort så blev vi dirigerade till ett roadhouse som serverade en saftig T-bone. Mätta gick vi tillbaka till hotellet och följde de andra bargästernas exempel och satte oss på verandan och snackade lite skit.

De berättade om alla giftiga och farliga djur och att den längsta krokodilen som dödast, som förövrigt dödades av en kvinna med ett dubbelpipigt hagelgevär när den åt upp hennes utombordare, var 8,1 meter lång. Hörde på honom att han tyckte det var lite jobbigt att den hade dödats av en kvinna. Sen pratade vi vidare om olika djur och enligt de andra gästerna så bar pappalångbenspindeln på det mest potenta giftet av alla spindlar fast den kan inte bita genom skinnet på en människa.

De berättade också om aboriginerna, det var ett gäng som drog runt i denna by också, och ingen av gästerna tyckte om dem, det visade de väldigt tydligt. Ena mannen hade jobbat som snickade i 6 år uppe i Alice springs för att bygga hus åt aboriginerna. Husen hade givits bort av staten, alltså skattebetalarna, men ingen av aboriginerna ville ha husen. Så fort de fick dem så gjorde de sönder dem. Drog ut spisen från huset och eldade upp den, slog ner väggen till toaletten för att var för långt att gå. Han fortsatte med sin bittra historia och berättade även om det sista huset han ”byggde”. Han fick betalt även om huset inte byggdes och när lastbilen hade tippat av allt byggmaterial bad han aboriginern som skulle ha huset att elda upp byggsatsen för en låda med Victoria Bitter (öl), eftesom huset ändå skulle göras sönder och han ändå skulle få betalt för huset. Dagen därpå låg där en hög med aska kvar där byggsatsen hade stått och ölen var borta.

Fast att det var lite stereotypt så var det trevlig att sitta och dricka öl på en veranda en vinterkväll någonstans i outbacken.